Det är så mycket lättare att bara få ner det skrivet än att prata om det.
Idag är det ett år sedan jag fick samtalet av min mamma att du inte längre
orkade kämpa.. Ett år sedan, det känns som det var igår.
Idag berättade jag för en kollega hur mycket jag älskade att få vara hos dig när jag var liten. Sova över hos dig var det bästa jag visste, åka husvagn och bara äta massa goda saker hos dig. Du hade alltid en massa gott att bjuda på. Vi spelade spel, du lät mig vinna många gånger, men inte för många så jag skulle bli för mallig. Vi hade alltid kul du och jag..
Sista gånger jag såg dig var du inte alls dålig utan hade fixat fika och annat gott..
3 dagar senare var du borta, det är inte så lätt att förstå, du mådde ju ganska bra?
Nu är det alltså ett år sedan.
Jag saknar dig mormor.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar